Det är oerhört spännande att få vara med om en valps liv redan från födseln och jag slutar inte fascineras. Här är några bilder på de sovande små mirakel… Största överraskning hittills fick jag när jag hörde en valp morra i sömnen. Vid tidpunkten för drömmen var den endast några timmar gammal och hade, således, en ytterst begränsad erfarenhet av livet. Allt den hade varit med om var födseln och kampen för mat. Dessutom hade den aldrig sett världen den lever i. Jag fann hans drömmande oerhört fascinerade och jag kan inte låta bli att undra vad det är den…

Här kommer en hälsning från fyra små välmående underverk och en trött men glad Anja. En febrig matte lovar höra av sig till alla som har visat sitt intresse så fort hon har blivit bättre.

Valparna har fortfarande inte kommit men fortsätter sparka vilt i magen. Anja mår bra och har mest sovit hela dagen idag med. Själv har jag åkt på en taskig förkylning och hoppas att jag kommer hinna bli bättre innan valparna bestämmer sig för att titta ut.

Anja ha blivit jättestor och av alla små sparkar kan man läsa av att det börjar bli riktigt trångt i magen nu. Hennes kropp är helt inställd på det kommande moderskap. Det mesta av dygnet sover hon, helst med huvudet i Ms eller mitt knä och just i skrivande stund drömmer hon om att hon springer. Jag kan inte låta bli att undra om hon drömmer om sommaren och att hon springer genom gräset i parken, blänkande i solen och på jakt efter kråkor att skrämma, precis som hon älskar att göra.

E. hade rätt. Anja behöver ingen valplåda. Jag som hoppades att hon skulle älska sin låda som numera även har ett tak av fleece. Istället dissar hon den helt och föredrar att ligga i sängen, tillsammans med mig. Hon tittar inte ens åt valplådans håll. Sängen vi sover i är ändå ämnat åt min fina vovve så valparna får gärna föddas i den. Sängkläderna är nybytta och över madrassen har jag lagt madrasskydd av plastad frotté som vi hade i barnens sängar när de precis hade blivit blöjfria. Väntan fortsätter….

Anja matvägrar. Hennes mage har kurrat sedan tidigt imorse men hon vägrar äta. Inte ens a-fil, hennes favorit duger. Har läst att tikar kan matvägra upp till två dygn innan valpningen. Räknar jag från första parningen (19:e november) så är Anja i 58:e dygnet idag. Räknar jag från andra parningen så är hon i 55:e dygnet. Dräktigheten varar 63 dygn (från ägglösningen räknat) och så säger man att större kullar föds lite tidigare. Det känns omöjligt att räkna ut dagen då valparna skall komma… Anja är den enda som tycks vara oberörd av det hela. Tänk om jag kunde ta…

Anjas mage växer mycket, precis som man kan läsa att den borde göra. Och valparna sparkar nästan hela tiden. Det är alltid någon liten buse som är vaken och tränar inför kommande kampen om sin mammas bästa spene eller så försöker den bara få lite mera plats i magen. Och varje dag ger jag Anja massage. Det är härligt att få se henne sträcka ut sig och sucka njutningsfullt. Så här såg det ut efter dagens massage. Ni skall veta att hon inte hade någon som helst lust att gå upp från Is säng.

Fällen har kommit, vilket gjorde mig glad. Grå med svarta tassar. Jättesöta. Men Anja blev inte lika imponerad. När jag la den ena i valplådan kom hon in bara för att komma ut igen efter noggrant nosande. Antagligen tyckte hon inte om lukten. Första tanken jag fick var att jag kanske borde sätta mig i valplådan för att visa henne hur trevligt det är att sitta däri. Sen kom jag ihåg att lådan nog inte skulle klara min vikt och beslöt att Anjas favvo kudde får vara med i spelet ett tag till. Jag är medveten om att kudden innebär…

Äntligen är valplådan klar. Det krävdes tre rundor till Hornbach och en till Jula samt hjälp från både min svåger Robban och pappa för att bygga den. Hela söndagen gick åt. Saknas gör bara någon form av ram så att jag kan lägga över en filt som tak. Jag har fått för mig att det kan vara bra för att hålla uppe värmen, samt för att öka mysfaktorn för Anja. I väntan på fäll, som är beställda och på väg, la jag i lådan Anjas favoritkudde. Det tog fem minuter innan Anja själv ville först titta på lådan, sen hoppa…

Vilken härlig känsla det är att känna en liten valpspark inifrån magen. Numera kan jag sitta framför Anja medan hon sover och bara titta på hennes mage. Ibland syns där en liten bula i några minuter och sen, när den har försvunnit, sitter jag kvar där och undrar vilken buse/busa det var som sträckte på sig. Skall bli så spännande att träffa henne/honom om två veckor. =)