Nu när pojkarna har blivit lite större har jag skapat några rutiner. En av de är att strax innan jag släcker lampan för natten lyfta upp var och en av de och önska de god natt. Igår kväll, när jag lyfte upp Tizian, eller Tiziano, som han egentligen kommer heta, möttes jag inte, som hittills, av stängda ögonlock utan av en grumlig blick. ”Han har börjat öppna ögonen!” for det ur mig. Som tur är väckte jag inte tjejerna för klockan var mycket och vi skulle upp tidigt. Nu hade jag lite svårt att släppa lillgubben – jag ville så…