***

Valparna har blivit tre dagar gamla nu och har även börjat lägga på vikten. Jag mår bra igen och har haft tid att smälta in den förändring valparnas födelse har inneburit. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det kändes att få vara med om valparnas ankomst. Det måste upplevas. Att få se mamman öppna hinnorna valpen föddes i och se den nyfödda dra sitt allra första andetag, det glömmer man inte. I det ögonblicket, när man fortfarande inte vet om valpen lever, då står tiden helt stilla. Men så drar den luft i lungorna för första gången i sitt liv och man vet att man precis har bevittnat någonting magiskt. Men jag skall erkänna, att det var extremt jobbigt att ha feber och vara vaken hela natten och påföljande dag. Det var också jobbigt för Anja och jag beundrar henne för allt hon har fått gå igenom utan att avge ett ljud. Hon slet av hinnorna från varje valp, hon bet av navelsträngen och slickade valpen ren. Underbara lilla Anja. Hon har verkligen blivit stor tjej – en mamma. Så nu ligger vi i köket och sover där allesammans. Redan första dagen har jag lärt mig skiljnaden på de olika små ljud som dessa sköra, lena varelser avger. Där är det hungriga tjutet som väcker alla och det lugna mjuka ljudet av en mätt valp. Men värst av alla är det hjärtskärande pipet av en valp som sitter fast i ett hörn utan att den kan komma någonstans. Så, precis som när barnen var små, så vaknar jag ögonblickligen när jag hör att en valp behöver min hjälp. Men för det mesta så kan jag sova lugnt. Anja sköter sig exemplariskt och det känns så rogivande att se dem ligga tillsammans. Mor och hennes fyra vackra söner.