Framsteg

Idag har det hänt saker. Jag såg en av valparna kissa själv utan att Anja behövde slicka på den. Den försökte resa sig på mycket ostadiga ben och väl på benen stelnade den till och kissade. Alltså har den andra perioden i valparnas liv börjat. För min del innebär det att jag from idag kommer behöva alla tidningar jag kan komma över.

Det andra som hände är det som bilden visar. En av valparna, den förstfödde, somnade i min famn. Känslan jag upplevde när den la sig till rätta och borrade nosen i min tröja för att därefter sucka tungt och somna var så obeskrivlig. Glädje, ro, mys och spänning i en berusande blandning. Så här, tre timmar efter att det inträffade, är jag fortfarande hög på de känslorna. Någon stund senare gjorde även valpen med den stora vita fläcken det samma. Fram tills idag sprattlade alla valparna vilt när jag försökte få dem att somna i min famn. Jag kallade dem smekfullt för vildhundarna. Det är de inte längre.