E. var här i söndags och hälsade på. Hon hade med sig kalvfärs i lagom stora portionsförpackningar. Hon var snäll nog och visade mig inte bara hur mycket mat de små skall ha utan också gav de avmaskningsmedel. Tro mig, det är inte det enklaste att få de små att käka en smaklös pasta. Av hela mitt hjärta tack för din hjälp E! Vi lyckades även ta några bilder på pojkarna. =)

Äntligen har jag lyckats hitta lite tid att uppdatera bloggen. Nedan en bild som blev tagen av F. i lördags.

Det har varit en underbar helg för både de små och för oss och jag såg framemot en lugn måndag på jobbet och en myskväll med tjejerna och valparna. Men dagen började med att I. rusade in till mig strax innan kl.5 på morgonen, brännande het. Hon hade huvudvärk, feber och mådde illa. Sen blev det strul med M. Så jag vet inte om jag kommer hinna lägga ut fler bilder ikväll. Här kommer iaf ett foto på Michelangelo. Känner ni igen honom? ;o)

Leonardo i Fs famnTjejerna, Anja och jag förbereder oss på en myskväll med Melodifestivalens andra deltävling medan valparna sover. De små har haft en innehållsrik lördag och är nu så trötta, så trötta. Det var mycket trevligt att få träffa A. och F. och jag är fantastiskt stolt över hur fint Anja uppförde sig. Hon har världens goaste temperament. De små ville mest bara sova. =) Imorgon är det dags för nya besök och nya äventyr i form av en första måltid ”fast föda”. Eftersom pojkarna känns tillräckligt stora nu och för att inte få köket helt begravd i kassar…

Det händer så mycket i valparnas liv just nu så att jag knappt hinner med. De har öppnat ögonen och börjat reagera på ljud. De håller på att lära sig gå och som om det inte var nog så försöker de hoppa också, trots att de inte ens kan gå på stadiga ben. Som nyfödda kunde inte pojkarna ge ifrån sig många ljud. Numera har de en bred vokabulär och kan morra, småskälla och pipa i hundra nyanser. Här är det Raffaello som klättrar över mamma Anja På denna bild är det Leonardo som nosar på mamma Anjas mun. Om…

Leonardo är den som morrar mest, nafsar mest och är, än så länge, busigast av bröderna.

Nästan alltsedan de små har blivit födda har jag grubblat över deras kommande avvänjning. Hur gamla skall de vara när man börjar? Vad är bäst att börja med? Hur stora portioner skall man ge de? Ja , många fler frågor snurrar i mitt huvud och tro inte att det är lätt att läsa sig till svaret då det finns lika många svar på dessa frågor som det finns böcker skrivna i ämnet. Så när E. berättade att hon kunde hälsa på oss den 14:e februari blev jag jätte glad. E. är en mycket erfaren uppfödare av italienare som har varit…

Nu när pojkarna har blivit lite större har jag skapat några rutiner. En av de är att strax innan jag släcker lampan för natten lyfta upp var och en av de och önska de god natt. Igår kväll, när jag lyfte upp Tizian, eller Tiziano, som han egentligen kommer heta, möttes jag inte, som hittills, av stängda ögonlock utan av en grumlig blick. ”Han har börjat öppna ögonen!” for det ur mig. Som tur är väckte jag inte tjejerna för klockan var mycket och vi skulle upp tidigt. Nu hade jag lite svårt att släppa lillgubben – jag ville så…