Det är snökaos i Skåne… Det är snökaos på min täppa… Under alla dessa år som vi har bott här har det aldrig förr snöat så mycket. Nu är det snödrivor på hela täppan och det ligger säkert 20 cm snö vid altandörren. Anja vägrar gå ut. Hon springer till dörren, tvärnitar när hon ser all snö, och, innan jag hinner blinka, så har hon återigen lagt sig i sängen. Hoppas denna bild kan hjälpa er få en ungefärlig uppskattning av valparnas storlek.

Kan man se att de har blivit större? ;o)

När vi hämtade Anja så fick vi valphalsband och koppel med henne. Modellen var nätt och söt och hade snabblås. Först tänkte jag att jag skulle köpa ett nytt halsband och koppel men när jag insåg hur praktisk den modell som vi fick med henne var och hur fort valparna egentligen växer så ändrade jag mig. Vi slet på det fina kopplet och halsbandet med stolthet. Nu när Anjas valpar har blivit födda tyckte jag att det hade varit roligt att låta de få det allra första halsbandet och kopplet härifrån. Sentimental som jag är, blev jag superglad när jag…

Ofta sitter jag bredvid valplådan och tittar på de små änglar medan de äter eller sover. Jag klappar de försiktigt på huvudet, på ryggen eller på deras små tassar. Deras päls är så mjuk och glänsande. Ser jag att någon av dem gör någonting nytt försöker jag ta fram kameran så fort det bara går och ta ett foto. Eftersom allt skall gå så fort och ljuset ofta är otillräckligt för att kameran skall kunna fokusera blir det färdiga resultatet oftast mindre bra. Så de flesta foton raderar jag direkt. De få foton som möter mina minimikrav lägger jag upp…

Valparna har blivit tre dagar gamla nu och har även börjat lägga på vikten. Jag mår bra igen och har haft tid att smälta in den förändring valparnas födelse har inneburit. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det kändes att få vara med om valparnas ankomst. Det måste upplevas. Att få se mamman öppna hinnorna valpen föddes i och se den nyfödda dra sitt allra första andetag, det glömmer man inte. I det ögonblicket, när man fortfarande inte vet om valpen lever, då står tiden helt stilla. Men så drar den luft i lungorna för första gången i sitt…

Det är oerhört spännande att få vara med om en valps liv redan från födseln och jag slutar inte fascineras. Här är några bilder på de sovande små mirakel… Största överraskning hittills fick jag när jag hörde en valp morra i sömnen. Vid tidpunkten för drömmen var den endast några timmar gammal och hade, således, en ytterst begränsad erfarenhet av livet. Allt den hade varit med om var födseln och kampen för mat. Dessutom hade den aldrig sett världen den lever i. Jag fann hans drömmande oerhört fascinerade och jag kan inte låta bli att undra vad det är den…

Här kommer en hälsning från fyra små välmående underverk och en trött men glad Anja. En febrig matte lovar höra av sig till alla som har visat sitt intresse så fort hon har blivit bättre.

Valparna har fortfarande inte kommit men fortsätter sparka vilt i magen. Anja mår bra och har mest sovit hela dagen idag med. Själv har jag åkt på en taskig förkylning och hoppas att jag kommer hinna bli bättre innan valparna bestämmer sig för att titta ut.

Anja ha blivit jättestor och av alla små sparkar kan man läsa av att det börjar bli riktigt trångt i magen nu. Hennes kropp är helt inställd på det kommande moderskap. Det mesta av dygnet sover hon, helst med huvudet i Ms eller mitt knä och just i skrivande stund drömmer hon om att hon springer. Jag kan inte låta bli att undra om hon drömmer om sommaren och att hon springer genom gräset i parken, blänkande i solen och på jakt efter kråkor att skrämma, precis som hon älskar att göra.